Direktlänk till inlägg 26 juli 2008
Jag undrar verkligen hur Joline mår. Vi kom hem sent igår och hon gick upp tidigt imorse. Jag får skicka ett sms sen och hoppas på att hon inte däckat på jobbet. Eller ngt.
Själv vaknade jag upp kvart i tolv, relativt utvilad, med en känsla av härlig glädje från gårdagen och lagom ångest för att jag ska ut o jobba sen. MEN är ledig söndag OCH måndag så jag ska inte misströsta. Hinner med lite pride iår.
Ja, för att komma till saken. Jag är kär i en röst. OHH my god, han sjöng som en gud. Vi (Joline och jag) var ju hos min matte-kompis Lina igår på födelsedagsmys och det var trevligt. Nya ansikten i en härlig variation, gott rosé och en snygg typ nånslags 80-tals relikrocker (som dock var ung) som spelade gitarr och sjöng, som sagt, gudomligt. Det finns inga ord som kan beskriva, jag rös och nästan, men bara nästan, grät. Det var wonderful!
Jag ska leta efter deras skiva nu.
Det var supermysigt att träffa Lina oxå... blev nått knas på slutet där tror jag. Jag får skicka ett sms till henne med, och se så hon mår bra.
Jag försökte spela gitarr igår oxå, vilket skämt. Bet av mina långa naglar i desperation för att få det att låta bättre men icke. Bara att inse EvelinaLilla, du suger och måste ÖVA mer. Vilket tråkigt ord. Öva. Tänk om jag bara kunde vara bra genom tankens kraft.
Bilderna nedan är på Joline när hon försynt försöker dölja låren vid cyklingen till Lina.
Jag, med någon urskum mongo-hållning i min fantastika singoallaklänning och sen min gododa frulle som jag nyss förtärt.
Puss
Saker och ting ändras! Till det bättre och till det sämre, sånt är livet. Ibland måste man ta nya steg för att utvecklas till något mera, något nytt och kanske något annorlunda. Det är dags för mig att lämna bloggplatsen. Min nya blogg är inte tre...