Direktlänk till inlägg 17 augusti 2008
Jag mår inget bra, fan skit mår jag. Fan, fan, fan. Så mår jag. fan. Men jag har faktiskt ingen lust att dela med mig av varför. Jag är inte arg eller besviken eller hatisk. Jag hade inga förväntningar eller förhoppningar. Bara ledsen och trött. När jag mötte Alex idag på café 60 var jag ett vrak. Jag tycker inte om att inte vara glada eve som ler fast hon inte behöver. Kändes som jag var i koma samtidgt som jag sakakade. Som en alkis som är på detox för sitt jävla beroende. Det kanske det jag har varit - beroende - alldeles för länge. Beroede av att tänka på saken, skylla på grejjen och gömma mig bakom. Men mest av allt är jag nog rädd. Håll i hatten Eve är rädd. Rädd för hur jag ska vara, vad som kommer hända. Vad kommer hända? Men jag överlever. Shit, jag har massa saker i livet som är underbart. Joline är underbar, alex är undebar, de flesta av mina vänner är fantastiska. Mina mamma finns där, pappa likaså.. jag har världens gulligaste syskon.. åhh vad jag saknar mina syskon. Men jag har svårt för motgångar när det kommer till känslor. Jag chansar aldrig eftersom jag är rädd för konsekvenser. Jag måste kontrollera mig nu. Jag tänker inte falla ner i det svarta hålet igen. Jag är dålig på att erkänna och be om hjälp.. men det är väl dags att vara vuxen antar jag. Så hjälpa mig, kära vänner. Bara finns där i några dagar om jag ringer. Eller om jag inte ringer.
Det har gått så lång tid att jag bara är ledsen.
Jag tänker tycka synd om mig själv i några dagar. För att jag är naiv och dumdristig. Sen tänker jag överleva och gå vidare. Sen tänker jag sluta ursäkta mig själv för att jag inte är stålmannen.
Igår hade Joline och jag inflyttningsmys. Det var mysigt. Alex och Tim var kvar till fyra. Sjukt sköna diskussioner. Det har jag saknat. Djup och betydelse i lagom mått. Och på onsadg börjar nya jobbet.
Det ska verkligen bli roligt!
Klockan är nu 23.23 och jag bör sova. Jag skulla kunna sova en vecka.
Saker och ting ändras! Till det bättre och till det sämre, sånt är livet. Ibland måste man ta nya steg för att utvecklas till något mera, något nytt och kanske något annorlunda. Det är dags för mig att lämna bloggplatsen. Min nya blogg är inte tre...